180,1 / 4,5

Sitter bakåtlutad i vägkanten, helt tom, halvsovande, stöder mig på armarna. Den ena somnar helt, det börjar pirra som av sockerdricka och jag vaknar paradoxalt nog till. Men det är inte sockerdricka, det är myror som kryllar på handen. Skakar av dem och vinglar upp på sadeln igen. Bara ett par hundra höjdmeter kvar nu, sen är det nerför de två milen förbi Thredbo och hem. Gissar att det var ungefär så här Jörgen Brink kände sig i Lahtis 2003. Eller Johan Höij under godtyckligt konditionsidrottande.

Vi backar bandet några timmar. Jag laddar tillsammans med uppsalabekantingarna Seb och Beth och deras cykelkompisar för ett rejält dagsverke i Snowy Mountains. Här finns kontinentens högsta berg, Mount Kosciuszko, hundratalet meter högre än vårt eget Kebnekaise. Cykelkompisarna är av modell advanced, tänk fjorton stycken Staffan Åkerblom. "På The Mongolian Mountainbike Tour i fjol var det lera hela första dan så båda reservparen bromsklossar gick åt, men det blev lite bättre väder resterande fyra dagar när ökenvindarena från Gobi blåste in." "Är en aning sliten i benen, körde ett 24-timmarslopp förra helgen."

Hårdingarna kliver upp strax efter fyra på morgonen, Seb och Beth är bland dem. De rullar iväg på The Snowy Mountain Highway Loop, 320 obrytvänliga kilometer. Eftersom mina cykelrundor på över tio mil är lätträknade bestämmer jag mig för att hänga på gänget som kör lite kortare. 180 kilometer i form av nio mil bort, nio mil hem. Enkel matematik. Vi rullar på i behagligt tempo, uppför de första två milen och sedan böljande. Mest utför, en del uppför, nästan aldrig plant. Högsommarvärme med doft av eukalyptus och teträdsolja i den högstammiga och torra skogen. Jag är klart fegast i klungan i utförsbackarna, det räcker med 60 km/h.

Den lilla byn Khancoban är vändpunkten. En hamburgare med extra allt - inklusive rödbetor, stekt ägg och ananas - och en iskaffe, sedan dags att trampa hemåt. Nu är det föga överraskande mest uppför, en del utför, nästan aldrig plant. Får väja för en meterlång orm vid ett tillfälle. Det börjar kännas lite tungt i motluten, cykeln kunde gärna haft några lägre växlar. Efter 140 km kommer en 15-kilometersstigning med saftiga 1050 höjdmeter. Och det är här jag väggar. Försäkrar för klungan att jag fixar att ta mig hem på egen hand - "I'm fine, just gonna rest a while" - men ingen av oss tror nog riktigt på det. Några giriga nävar Hawaiian Nut Mix och en liter bäckvatten räddar mig, inte perfekt för magen men utan det hade jag nog suttit i vägkanten än.

Rullar i mål efter åtta timmar och 16 minuter. 180,1 km och 4500 höjdmeter är i klass med en riktigt tung bergsetapp i Tour de France. Tiden dock något sämre än vad tourklungan skulle ha gjort. Men de grabbarna har å andra sidan troligen injicerat mer potenta medel än nötmix.

Sidonotering: inför nästa bergsetapp funderar jag på att använda australisk rövkräm för bästa komfort "down under". Passar säkert för en hårig svensk. Ett alternativ är brasiliansk vaxning. Har spanat in en salong här i Canberra som erbjuder det, man kanske skulle be om en offert?

Sebs Attackpoint-logg
Beths Attackpoint-logg