Så långt hemifrån man kan komma

Har anlänt Nya Zeeland efter diverse väderrelaterat trassel. Efter en ytterst skakig flygresa över Tasmanska havet igår kväll avbröt kaptenen landningsförsöket i Wellington ett par hundra meter upp i luften och accelererade norrut mot Auckland i stället. Ett klokt val när det blåser orkanvindar. Delar av sydön har fått 500 millimeter regn de senaste dagarna, i samma härad som Uppsalas genomsnittliga årsnederbörd. I stället för vild och sannolikt blöt camping i Wellington blev det tre timmars sömn och lyxfrukost på City Grand Hotel i Auckland på Quantas bekostnad.

Nya Zeeland är så långt hemifrån man kan komma på det här klotet om vi håller oss till landmassor och räknar bort delar av Antarktis. 17 400 km är avståndet Uppsala-Wellington längs jordytan, om man gräver kommer man undan med 12 000 km. Eventuell hemlängtan är som bortblåst efter att ha sammanstrålat med Jan, Linnea och Måns. I morgon börjar Oceania Carnival med massor av tävlingar men fotjäveln sätter stopp för löpning. Dock; mitt livsmål är att ha orienterat i fler länder än min ålder räknat i år, så det får nog bli åtminstone en start i alla fall. Score 34 hittills, med andra ord på par.

Monolith Valley i The Budawangs. Storslaget.

Det är underligt vilka vanedjur vi människor är. Kommer tillbaka till platser och företeelser i Australien som jag redan bockat av. Julmiddag hos familjen Dunne för andra gången, nyårsfyrverkerier och Manly Beach i Sydney för tredje gången, Christmas 5 days likaså. Gav mig ut på en vandrings- och strandtripp för några helger sedan och hamnade helt oplanerat på samma vandringsled i Budawang National Park som för sex år sen. Magnifika 150-metersklippor och avlägset, såg totalt fyra människor på ett dygn. Mitt lilla enmanstält höll på att blåsa bort när en storm drog förbi under natten, nästan Wellington-klass på den.

Christmas 5 days, etapp 3: granitterräng vid Kangaroo Crossing.

Lever det ljuva livet i stort och smått. Christmas 5 days bjöd på skönt boende med en lika skön mix av svenskar och australiensare i ett hus utanför den gamla guldgrävarstaden Beechworth i nordöstra Victoria. Cykling ut till etapperna, mängder av soppa på kvällarna och mycket överraskande och meriterande seger i orienterarcricketlandskampen Sverige-Australien. Något att ta med i sitt cv. För övrigt förstår jag äntligen reglerna i denna nationalsport.

Christmas 5 days, etapp 4: guldgrävarterräng.

Det finns givetvis mycket mer att notera, men det får bli en annan gång. Stay black.

Jag upphör aldrig att fascineras av kängurur. Här på kullen ovanför Belconnen i Canberra där jag bor.