5,5 centimeter

Det var en ganska nervös ung kvinna som klev in på Kungsgatan 71 imorse. Hade försovit mig dessutom och bara slängt på mig kläderna innan jag åt en frukostbanan på cykeln. Nu satt jag i spänd tystnad utanför behandlingsrummet och försökte tränga undan fraser som "hittat på egen behandlingsteknik med nålar", "hackar sig in", "nålen stack ut på andra sidan" och "han blir gladare ju ondare det gör" ur huvudet. Förutom de minst sagt respektingivande återgivningar av M som finns på denna blogg, så har dessutom diverse (främst) unga män försökt skrämma mig sedan de fick veta att jag skulle träffa honom. Och det verkar ha fungerat, för hade inte Karna velat (/tvingats) följa med så vete 17 hur jag hade kännt mig.

Väl inne i behandlingsrummet gick vi igenom sedvanliga kläm-och-känn-rutiner, förutom att han gjorde det typ dubbelt så fort som alla andra hittills. En handlingens man, och utan knussel. Det kittlades mest. Dessutom fick jag ryggen knäckt, vilket som ni vet är det säkraste sättet att få mig lycklig. Kanske blir det inte så hemskt det här? hann jag tänka.

"Den här senan här är ju stel som en gammal chorizo", sa M lyckligt och klämde i mitt knäveck. "Känner du hur ont det gör?"

jo.

Det kom från ryggen tydligen och hela baksidan var ihopdragen."Vi får börja med att nåla i ryggen" sade M och förklarade att annars skulle det göra ännu ondare att nåla i knät. "Det var gulligt av dig", sade jag.

Och så började hackandet. "Hur långt in går du?" undrade jag. "4 cm kanske" svarade han. "Det är ju segt som en halloumi här inne!". "Du gillar ju halloumi" sade Karna, som för att trösta lite. Det var gulligt av henne.

Men knät var ändå värst. "Du får säga till när smärtan strålar" sade M. Strålar..?! Jag försökte koncentrera mig på tavlan på väggen och att få alla orden rätt i Idas sommarvisa eller vad som helst istället. Det gick sådär. "Nu gör det fan aasont!" var vad jag kunde få ur mig och M blev med ens taggad: "Beskriv hur det gör ont, vi måste hitta det ställe där smärtan strålar ut till större områden!". Aaaaooooojjj. "5 och en halv cm in nu!". Roligt att någon har kul i alla fall. Det tycktes inte vara någon ände på hackandet.

Men även besökstider hos alternativa naprapater har ett slut. "Minst 2 behandlingar till och max 5" blev domen. Jag kravlade mig ner från britsen och drog med stort besvär på mig jeansen igen. "Du kan ha ont i något dygn nu" sa M. Återbesök om 3 dagar.

Sedan kom jag ungefär till Svavagallerian innan jag bestämde mig för att inta frukost på café och ringa mamma för hämtning. Karna tyckte det såg så kul ut när jag försökte gå att hon filmade. Kul, Karna. Det blir kul att se.

Kort sagt så tror jag att utsättningen av U-ringenkontroller ikväll brinner inne. Men det får det vara värt. För visst måste det vara värt? Både mängder av hundralappar och nålar. Och dramatiskt minskad lust till att äta chorizo igen.