Språkande på detta vis hade de traskat ned från mon, gått över Senula-Mattis vida sved, därefter genom en tät ung granskog, och stod nu på randen av Sompiokärret. Dystert såg detta kärr ut; på dess yta växte ävjiga, sumpiga öppningar, mossiga tuvor, transärsbon, och här och där stod låga, vissnande björkar, som vemodigt nickade med sina huvuden i aftonvinden. Men på mitten var kärrest smalast och marken där också hårdare och fastare. Där stod kortvuxna, mossklädda tallar och på tuvorna mörkgröna starkt doftande getporsbuskar. Och över denna sträcka löpte en mödosam väg till kärrets andra strand, där en mörk ödeskog åter tog vid. Längs denna väg färdades nu bröderna över kärret. Några av dem drog skacklarna vid Valkos sida, medan en annan sköt på kärran. Äntligen, om ock mödosamt, nådde de kärrets strand och färdades åter på torra marken längs ödeskogens rotbemängda väg, vilken räckte ungefär femhundra steg. Men slutligen glimtade framför dem den stubbiga svedmarkens öppna vidd, och de stod på det utsedda stället, under det hålrika berget.
Vid är den stubbiga sveden, men bortom dess bryn ser dock inte ditt öga; ty i öster, söder, väster stänger skogarna ditt synfält och i norr ett högt berg. Men stiger du upp på detta bergs av ett fåtal granar klädda ås, så bär din blick fjärran i alla riktningar. På dess södra sida ser du att börja med alldeles under dina fötter den nämnda, långsluttande sveden, längre bort den dystra ödeskogen, och bortom den åter Sompiokärret, och där vid himlaranden höjer sig den mattblånande Teerimäkibacken. Norrut sänker sig småningom berget och på dess sluttande jordsvål, som fordom också använts för svedjebruk, står en ung och tät björkdunge, på vars gränslösa stigar tjädrarna skuttar och järparna sorgmodigt visslar. I öster synes en jämn mo med furuskog, i väster en knagglig mark med mossbetäckta stenar, och här och där på den mossiga åsen en låg, men tät och stadig tall. Bortom tallarna glittrar där klar och fiskrik Ilvesjärvi sjö, ungefär på tusen stegs avstånd från sveden. Men annat ser du näppeligen, hur vida du än skådar. Skogarnas mörka hav skymtar kring dig allestädes. Dock ser du ännu den matta blånaden från Viertolas herrgård i nordost och i fjärran vid den nordvästliga himlaranden kyrkans gråa torn. Så såg den trakt och dess omnejd ut, vilken Jukolaborna hade utsett till sin boplats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.