Tre korta ord för att utvärdera min vistelse hos NC, som han visst kallas: Det. Funkade. Inte.
Naivt glad i hågen deltog jag i torsdagens träning och hann springa ungefär en fjärdedel av första varvet innan det högg till som voro jag en darttavla på ett mellanstadiedisco. Jag gick hem (skulle ha varit förutseende och tagit med busskort). Efter några dygns misär på livsglädjens botten tog jag mig till eke igår och trampade ellips tills tårna var bortdomnade och jag svettades så mycket att hörlurarna gled ur öronen.
Men att klaga räcker ju ingen vart, så istället för att vara bitter (som jag erkänner att jag ibland kan vara..) så utlyste jag min egen variant på TdL, hittills med mig själv som enda deltagare. Det kan alltså inte annat än gå vägen! Förutom att jag tänkte ägna mig åt lite tråkigare träningsformer och i lite mindre trevligt sällskap så utmärker sig min tour även för att den är kortare än den riktiga. På fredag flyr jag nämligen landet, till ett ställe där businessen på medel för att fly inte bara land, utan även verklighet, är ganska utbredd. Amsterdam, here I come.
Hur jag känner inför det återkommer jag med till efter återbesöket hos NC på onsdag!
Önskar alla lycka till på touren idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.