Som jag har längtat!
Ända sedan jag bestämde mig någon gång i höstas för att - Jo, jag är sugen, jag har mer att ge, det blir en sattsning till! så har jag längtat efter tid. Tid till träning och vila. Nu är jag där!
Det har liksom kliat i benen men motivationen har varit större än tiden till återhämtning och träning. Jobb som snickare är fysiskt och tar inte bara tid utan även kraft.
Men efter att ha sagt upp mig från ett jobb jag varit trött på länge och avslutat ett eget fönsterrenoveringsprojekt är jag alltså på banan igen.
Friheten började igår med ett härligt löpbands-intervallpass på pensinärsgymtid, dvs 9.30. Tänk att kunna köra två pass på en dag, lyx. Ett liv jag saknat.
Vid löpbanden träffar jag även på Lingan som redan står och svettas, han klämmer några 3 minutare innan skolan, inspirerande.
Intervaller på löpband är för mig både en psykisk och fysisk utmaning. Det är därför jag kör dem. Jag ska springa 3 st 2 km och 2 st 1 km, de är de långa jag tycker är mentalt tuffa, men idag är jag jävligt laddad. Farten är förutbestämd 4min/km på de första med stegring av tempot på slutet av varje och 3,50min/km på de korta.
Detta var bara första passet... Jag är laddad och nu har jag tid, Meteorit-proffs tid.
Nu kör vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.