Precious moments

Jag har fått frågan några gånger vad det där Projekt Meteorit är för någonting. Låt mig exemplifiera med ett s k precious moment.

Scen: Löpband 4, Friskis&Svettis, Ekeby, Uppsala, Sverige. Det är förjävla kallt ute så undertecknad och Stor-Josef trampar 6x4-3 inomhus istället för ute i dalen. Vi har höjt tempot stegvis från 3:30 till 3:10 med en grads motbacke. Dags för sista intervallen. Damen som promenerar intill noterar med avsmak att jag har rätt mycket svettstänk på panelen.

"3:05 på sista!" säger Joffe.

"OK!"

Trampar igång. Fäster blicken på en 10-skylt vid en infart till nåt flerfamiljshus bakom snöflingorna i fjärran. Jag har i alla fall utsikt, Joffe på löpband 3 fokuserar på en smutsfläck mot den vita väggen en meter framför sig. Det går fort, man får trycka på. Dubbla pass igår, och i förrgår, och dagen innan, det sätter sina spår i stockarna.

En minut kvar. Syra. Då händer det. Helt synkroniserat, men utan ett ord och oberoende av varandra, ökar vi båda tempot på våra band. Pip, pip, pip, pip, pip. 3:00. Och det är just det som är Projekt Meteorit. Attityden, lagkänslan, viljan att tillsammans göra lite mer än man tror att man klarar av.

Ett precious moment som i all sin enkelhet var min höjdpunkt den andra februari 2012.