Från signalfel i knä till ett betydligt löjligare fel. Måhända den löjligaste av alla skador, förmodligen inte ens värd att kallas skada, men mitt löparknä gjorde aldrig hälften så ont som det femkronestora, svidande öppna skavsåret på min högra häl nu gör så fort jag sätter på mig skor.
Förbannar mig själv för att jag efter en livstid av skavsårsproblem fortfarande tror att jag har någon sorts pansar på hälens utsida, istället för att begripa att 15 kilometer tisdagsbana bör föregås av några lager tejp mellan tunn hud och nya hårda skor. Nu är det för sent och inte ens Compeed kan skydda urgröpningen i min fot. Inser att kvällens planerade snabbdistanslöpning kommer att göra ont, på fel sätt.
Istället. Friskis & Svettis Ekeby, torsdag kl 17.20, rusningstid på gymmet. Ellips i Birkenstock. Sista intervallen med slutna ögon och två prydliga svettpölar på golvet. Precious moment?
Träning i Birkenstock klingar på ett speciellt sätt alltså. Tycker att köttsår på hälarna också duger för att stanna inne!
SvaraRadera