Representing Sweden

Onsdagen 15/2 kl. 10:36: Sitter på kontoret och försöker se arbetande ut, läser egentligen en viss blogg, (bra med trådlöst internet på jobbet!). Ganska lugnt på jobbet idag, inte som förra veckan då det skulle skrivas underlag till Calle och Fredde, som vi kallar dem så här kollegor emellan. Bildt och Reinfeldt ska på en Somaliakonferens snart. Ambassadör Jöran Bjällerstedt som för utom att vara son till en 10-milasegrare dessutom har den ganska coola titeln Speciellt Sändebud för fredsprocessen i Somalia ringer: JB: Kan du åka till Uganda imorgon? EP: Klart jag kan, vad ska jag göra? JB: EU anordnar en resa för att inspektera somaliska trupper som EU tränar där, jag kan inte åka. EP: OK. vilka ska med på resan då? JB: vet inte riktigt, skickar en el-post (JB säger el-post, ingen svengelska här inte)till dig nu med lite info. Vi hörs senare.

Öppnar el-posten: bla, bla, bla... proritet till deltagare på ambassadörsnivå...avfärd JKIA 07:00

Uppstigning, påklädning, Mörk Kostym, slips. Taxi från mitt residens 05:15 (Så här tidigt går man bara upp om man ska springa en sen sträcka på Jukola/10-mila, således ett precious moment!). Incheckning och så up, up and away. Övriga deltagare? Jodåsåatt, Good Morning Mr. Ambassador gånger fem! Spanska, Franska, Ungerska, Polska, Cypriotiska Ambassadören och så jag då. Ja, ja det var några till också. Iaf knör in oss i ett av EU:s flygplan, typ 20 platser, propellerplan, flyger lågt. Rift Valley, Mt. Longonot, Viktoriasjön på låg höjd nästan som att åka buss. Mellanlandar på Kampalas flygplats Entebbe, Mottagande av honnör av majorer och generaler. Immigration, grattis visum, stämpel, stämpel, VIP-lounge, känner mig utanför utan blått diplomatpass, "Ni får faktiskt inte ta fingeravtryck av Ambassadörer". Går och slår en drill. Missar då när Ugandas Premiärminister stegar förbi. DOH! Mental note: För fan gå inte på dass när du är i en VIP-lounge på en flygplats. Ja, ja in i flyget igen ut i den ugandiska myllan. Närmar oss den före detta brittiska strafflägret Bihanga. En till synes något bredare grusväg öppnar upp sig i buskskogen. Jaha grus är ju mjukare än asfalt! Tar mark, på den minsta landningsbana jag har sett. På landningsbanans ena sida 500 lokala ugandier som beskåder veckans event, flygplanet med de rika, vita männen kommer. Andra sidan fler EU-militärer. Bland annat svenske Major Trupp. Karriärsbanan ganska given med det namnet!

Buss fram till lägrets grind. 30 Somaliska soldater i givakt. Ut ur bussen. Delegationsledaren inspekterar trupperna. Ja, ni vet så där som man ser på TV när Kungen är på statsbesök eller nått. Sen kolla in träning av somalier, briefing av EU-soldaterna, kolla in campen där EU-soldaterna som tränar somalierna bor. "Sjukstugan vi har här är enligt uppgift det bästa sjukhuset i hela Uganda", somalierna bor i hyddor, många av dem kan inte läsa. Ganska enkelt att vara EU-soldat, träna somalier i sex månader och bli lite solbränd, nationalpark på helgen. Somalierna sex månader av stenhård träning, sedan en enkel biljett tillbaka till Mogadishu. Det är inte precis det trevligaste stället i världen. Marscherande somalier, somaliska överste, vapenvårdande somalier, somalier utförande diverse träning. Fyra hektiska timmar i värmen. Tre timmars flyg hem igen, tillbaka i Nairobi lagom till solnedgången. Räknas detta som mitt egna ekologiska fotavtryck eller som Sveriges? Iaf en ganska spännande dag! Men träningstid: 0 minuter.